Cisco rapport
God fortsättning allesammans!
Eller är det glad påsk man säger..fast påsken har ju redan varit..och det kanske var efter nyår man sa så där..Äh..tusan också..dessa människor har så konstiga hälsningsrutiner så man blir alldeles snurrig..
Voff på er! (Det fungerar då minsann alltid)
Här hos oss har det äntligen blivit vår, som ni kanske ser av bilderna! Och i och med våren så har jag lärt mig något nytt, jag kan gå överallt, till och med på snön ut i storskogen! Jag har hört människorna surra om nån som heter Jesus som kan gå på vatten (hur svårt kan det vara liksom). Då skulle han se mig när jag går på snön!
Det här med att jag kan gå på snön har en himla massa fördelar med sig. Nu kan jag jaga bort alla inkräktare från vilket håll dom än kommer. Så när renarna försöker smyga sig på oss från skogskanten då ska ni se när jag springer mot dom..oj oj oj vad rädda dom blir!
Matte hon står alltid och hejar på mig när jag gör så..hur långt bort jag än springer så kan jag höra henne när hon står på bron och ropar..Det är oftast bara ”Cisco” jag hör, det andra hon ropar är så otydligt, fast jag vet ju att det är nåt i stil med hur duktig och hjältemodig jag är.
Här om dagen var vi ut alla hundarna på skogspromenad och då fick jag och Zoi syn på ett gäng renar. Eftersom att det är jag och Zoi som sköter det här med att hålla vägen fri från inkräktare så var det vi som fick jaga bort renarna och matte hon hejade som aldrig förr på oss. Det tog ett par timmar att jaga dom där lymlarna och vi fick springa ganska långt. Sen när vi var på väg hem då mötte matte oss med skoter. Hon måste ha sett hur trötta vi var för hon gick hem jättesnabbt med oss och så fick vi ligga i sovrummet alldeles själva och sova..fast vi fick ligga där ganska länge så hon måste ha trott att vi var jätte trötta..hon har nog inte riktigt förstått att renjagare som vi har jätte bra kondition. Sen så var hon nog stum av förundran och jätte imponerad när hon hämtade oss för hon sa inte ett ord på hela vägen hem..
Men dessa inkräktande renar..dom är riktiga luringar dom..jag tror att dom har gjort något med snön här på gården..
Så här är det..I förrgår när matte släppte ut mig på morgonen för dagens första inspektionsrunda av gården…då sprang jag som alltid ned till ladan först för att kolla läget, sen tog jag sats och seglade ut på ängen för att springa upp över ängen och in i skogen för att jaga bort ev. inkräktande renar..men när jag hade tagit det där seglande skuttet och skulle börja springa så gick det inte..jag fick simma istället!!Renarna har varit här på natten och tagit bort all skare så hur jag än kämpade så kom jag inte upp på ytan..så jag fick simma tillbaka till bron..oj vad jobbigt det var..
Jag ska nog ta mig ett snack med den där Jesus figuren och höra om han har några insider tips..
Ta det lugnt i vårvädret och kom ihåg…behöver ni en modig hjälte..ring en collie!
Samma rapport fast ur en mer verklighetstrogen vinkel…
Hundjävlar hundjävlar hundjävlar...
Fast jag borde väl egentligen säga hundjävel för det är en och samma herre som drar igång resten av gänget…
Som sagt..våren är ju här, och med den skaren..skaren som ger mina älskade små jävlar frihet att springa vart som helst..det finns ingenting som hindar dom från att dra åt tjottaheiki…inte ens ett staket (det ligger ju nämligen 1 meter under snön).
Cisco är ju van att sjunka när han går ut på ängen så därför gör han inte det (tills för nån vecka sedan). Helt i sin egen lilla värld spårade han en dag efter i Tindras fotspår, lååångt ut på ängen. Mitt på ängen tittar han upp och inser att, hjälp..jag är mitt ute på ängen, nu sjunker jag!
Försiktigt som en tonårig som smyger hem sent på natten (nej jag talar inte av egen erfarenhet =)) tar han sig steg för steg tillbaka till fast mark..Dagen efter kommer jag på honom med att stå och titta ut över snön och fundera..Efter en stunds funderarnde och några timmar senare får han syn på en ren och jag kan riktigt se hur han tänker ”Nu gäller det, friskt vågat hälften vunnet” och så kastar han sig ut över skaren och sätter efter renen. Alltihopa med en min som hos någon som just kommit på meningen med livet..Jag å andra sidan gormar och skriker för att få honom att stanna men han hör inte..när jag skrikit mig hes vänder jag och klampar in..
Några dagar senare tar jag som vanligt ut hela håriga högen av hundar för att gå på långpromenad. Vi svänger in efter vårat vanliga skoterspår och börjar gå. Efter 100 meter ser jag hur Cisco och Zoi sätter av i en hastighet som skulle ha kostat mig körkortet femtielva gånger om.. Snabbt inser jag att det är ren dom jagar..Jag gormar, och jag skriker..snart vrålar jag också..förbannelserna haglar och svordomarna är så hemska att till och med fan själv skulle rodna...Cisco och Zoi däremot springer på i full karetas, fullkomligt döva för mina hotelser..
Har ni tänkt på en sak, när man är förbannad, och då menar jag riktigt förbannad..då kan man gå fort..riktigt riktigt jävla fort..till och med efter ett skoter spår. Det var just det jag gjorde också..i fem kilometer stampade jag på i överljudstakt efter dessa förbaskade hundar.
När jag hade svurit av mig och blivit trött så vände jag och klampade hem. Tre timmar senare när jag fått hjälp att dra igång skotern så far vi för att hämta odågorna..efter en halv kilometer så mötte vi dessa blivande ryamattor som lyckligt kom travandes hemåt.
Jag var så arg så arg så arg att jag inte ens kunde titta på dom på vägen hem. I rask takt tog vi oss hem med omnämnda hundar i koppel..sen fick dom faktiskt sitta i skamvrån (i detta fall instängda i sovrummet) tills jag lugnat ner mig..Det sägs ju nämligen att man inte ska vara arg på hunden när den kommer till en..Testa själv att låta trevlig och glad när det enda man kan tänka på är vilket klädesplagg dom skulle göra sig bäst som..
Hämnden är dock en rätt som serveras bäst kall…
Efter en veckas strålande sol och plusgrader så har skaren sakta men säkert förintats..helt utan Ciscos vetskap..
I förrgår släpptes han ut på morgonen och precis som vanlig la han in högsta växeln ner till ladan för att sedan segla ut i ett jätteskutt på ängen (i syfte att hitta något att jaga förståss)
HA han sjönk som en sten!!
Döm om hans förvånade min när den tilltänkta racerspurten abrupt slutade med ett magplask och han fick simma tillbaka till fast mark…
Nu lär det dröja ett tag innan han ger sig ut på renjakt..
Som sagt..hämnden är ljuv..
Varma vårhälsningar från norr
/Jenny med resterande pack